— Hörde du vinden säga detta, underlige gosse? Vad säger han då nu?
— Vinden säger: »Min fader var en riddare, som färdades vida, ostadig i sinnet och trolös.»
— Då liknar ju vinden sin fader.
— »Min moder sökte honom och vandrade från land till land men fann honom icke. Själv trodde hon sig älskad och sökt av honom. Hon trodde honom mycket olycklig, och hon grät över honom; hennes tårar föllo som dagg på ängen, som regn på bergen.»
— Sade vinden detta? Men vad säger han nu? Nu höres hans röst omild i skogen.
— Vinden säger: »Min fader var icke olycklig, ty han hade glömt min moder och sökte henne icke. Han älskade en annan, som kom från norden.»
— Vinden har en trolös fader, sade riddaren. Men hör, hur det klagar i skogen! Det är åter vindens röst. Vad säger han nu?
— Vinden säger: »Jag är ammad vid ett suckande bröst; jag vyssades med klagosånger. Min moder är mycket olycklig.»
Riddaren sänkte sin panna och lade armarne över bröstet.