O, hur din lock är vild och tofvig, arme man!
ORESTES.
Min anblick ej, men mina brott besöla mig.
MENELAOS.
Utur förtorkadt öga hiskligt stirrar du.
ORESTES.
Min kropp är hän, men namnet återstår likväl.
MENELAOS.
Hur oförmodlig synes mig din missgestalt! 385