Min olycksälla moders baneman är jag.
MENELAOS.
Jag hör; men uppskjut sådant prat en liten stund.
ORESTES.
Må ske! men gud mot mig är rik på lidanden.
MENELAOS.
Hvad går åt dig? hvad krämpa bringar dig förderf?
ORESTES.
Medvetandet, att jag förskräckligt handlat har. 390