Och Sorgbarn, som ryste för Assims svärd, fattade riddarens hand för att fly med honom tillbaka till slottet.
Då framträdde den lyssnande skuggan ur sin skymning.
— Fly, viskade hon till Sorgbarn, ty Assim rasar och vädrar blod. Han lurar vid grottans ingång. Jag har väckt men kan ej söva hans vrede.
Riddaren igenkände den viskandes röst, vände sig om och ville fatta i hennes klänning.
Men hon upprepade ängsligt: — Fly, Sorgbarn! Assim hör oss!
Sorgbarn skyndade framåt, och riddaren måste följa, fastän hans själ våndades.
Men även Singoalla — ty det var hon, som skymtat lik en skugga — följde Sorgbarn, och när de hunnit ett stycke från det farliga klippblocket, där döden lurade, bad hon honom stanna.
Riddaren sjönk till Singoallas fötter och omfamnade hennes knän.
Singoalla lutade sig över honom och strök hans lockar.