Nära derintill sutto några fruar, hvilka sågo så underligt på henne, liksom hade de någon tanke derunder, och flyttade sig sedan till en annan plats.
"Var det för mig de flydde?"
Hon kastade en frågande blick på fru Leistén, hvars uppsyn visade, att hon visste något, fastän hon inte ville säga det.
Blodet stockade sig i Almas bröst.
"Hvad skall det här betyda? Säg, käraste Emma!"
"Det kan du väl sjelf nog förstå."
"Jag förstår ingenting, rakt ingenting."
"Åh, du förstår nog. Det ser jag på dig."
"Är det möjligt? Hvad —?"
"Ja, ni ha varit oförsigtiga."