"Sätt dig här i aktern, så skall jag ro, och vi komma hem, så att det sjunger. Åhå, klockan är också redan half tre."
"Gud bevare, Helmi må blott inte ha vaknat."
Alma hade ej mer tid att tänka på döden, utan bemödade sig nu endast att hålla styråren så, att båtens för var vänd rätt mot hemstranden. John rodde af alla krafter. Årorna gnisslade och vattnet plaskade. Men rundt omkring dem började morgonens klarhet sprida sig. Himlen rodnade i öster och foglarna började sjunga.
"Det var i alla fall trefligt, John, eller hur?" sade Alma, då de hade dragit båten upp på stranden.
"Medges, medges."
"Och vi skola också en annan gång fara ut?"
"Bara du inte blir sjuk."
"Var inte rädd. Jag känner mig nu raskare än någonsin."
De kommo in. John gick in i sitt rum för att röka ännu en papyross, innan han lade sig, men Alma skyndade raka vägen till sängkammaren. Helmi sof sött och Mina låg på golfvet bredvid vaggan. Hon hade från köket hemtat sig en dyna och lagt den under sitt hufvud.
"Stackars Mina! Gå nu i din egen säng!"