ELEKTRA.
Ta'n fatt! ta'n fatt! och när ni uppå flickans hals
Laggt sfvärdet, biden, tills att Menelaos ser,
Hur, när han råkat ut för rätta män, och ej 1345
De Phryggers pack, han lider hvad de slema höfs.
(till Khoren.)
Se så, väninnor, väcken buller nu.
Buller och oljud
Framför palatset, att det mord, som der begås,
Ej väcka må stor fruktan bland Argeierne, 1350
Så att de skulle skynda till kongens borg,
Förrn ögonskenligt jag har sett Helenas kropp,
Blodsölad, död, i salen liggande,
Åtmistone fått bud derom af tärnorna!
Ty somt af saken känner jag, och somt ej visst. 1355
KHOREN.
Medrätta gudars hämd
Har drabbat Helena,
Ty hon med tårar hela Hellas uppfyllde,
Igenom fördömde Idaiern
Paris, som bragte Hellas till Ilios. 1360
St. Låset bör jag smälla uti kongens borg!
Nu någon Phrygier kommer ut derinnifrån.
Af hvilken vi få höra hvad som förehafs.
PHRYGIERN.
Argeiers svärd och döden jag flydde,
På mina fremlinga skor, 1365
Utöfver sänggemakets cedergolf,
Genom Doriska pelarhvalf,
Hitut! hitut! ack himmel, ack himmel!
Med en fremmandes irring.
(till Khoren.)
Ve! hvart flyr jag, J qvinnor, 1370
Gråa ethern igenom,
Eller hafvet, som Okeanos,
Tjurhufvut, i famnen sluter,
Och välfver sig jorden omkring?
KHOREN.
Hvad nu? du slaf hos Helena, Idaiske karl! 1375
PHRYGIERN.
Ilios, Ilios, ve mig, ve!
Du sköskokiga Phrygiens stad,
Idas heliga klippa,
Hur jag beklagar din undergång,
I sorgeligt, sorgeligt qväde 1380
Med fremmande ljud!
Igenom fågelborna skönögat,
Svanvingade, fagra
Ledas dotter, SkamHelena,
SkamHelena, det stolte, 1385
Apolloniske Pergamos
Djefvul, du föll, O ve;
Beklageligt, beklageligt!
Arma Dardania, du Ganymedes',
Zeusälsklingens, riddarborg! 1390