PYLADES.
Du misstar dig rätt mycket om mitt tankesätt.
Fruktherrlig jord ej taga må min blod emot, 1085
Ej strålig ether, om jag nånsin sviker dig,
Och dig forråder, räddande mitt eget lif.
I mordet deltog jag, — och vill ej neka det,
Till allt jag rådde, för hvars skull du straffad blir,
Och derför måste jag med dig och henne dö. 1090
Ty henne, som jag sjelf mig valde ut till brud,
Som maka jag anser; hvad eljes sade jag,
Till Delphis-landet kommen, och Phokensers stad.
Jag, som förrän olyckan inföll, var en vän,
Om jag din vän ej vore i olyckans stund? 1095
Så får ej ske; men detta ock mig nära rör.
Och eftersom vi måste dö, samplägom nu,
Att Menelaos undfår sin beskärda del.
ORESTES.
Min vän, ack, att jag såge det, och doge se'n!
PYLADES.
Hörsamma mig, och dröj ännu med svärdets bruk! 1100
ORESTES.
Jag gerna dröjer, blott jag hämnas fienden.
PYLADES.
Var tyst! till qvinnor hyser jag ej mycken lit.