TYNDAREUS.
Då du är trotsig, och ej viker för mitt tal, 600
Och svarar uppå sådant sätt, som sårar mig,
Dessmer du retar mig, att yrka på din död,
Som till behagligt tidsfördrif jag göra vill,
Då jag hitkommit, för att smycka dottrens graf.
Jag nu till de Argeiers folkförsamling går, 605
Och villig, ej ovillig staten eggar jag,
Att stena dig, och stena systren din ihjäl.
Hon mellertid långt mer än du sin död förtjent,
Hon som dig retat mot er mor, i öronen
Dig sändande fiendtelig uppmaning städs, 610
Berättande hvad hon om Agamemnon drömmt,
Samt hurusom Aigisthos' brott förhatligt var
För underjordens gudar, — äfven här olideligt! —
Tilldess hon tände huset an med eldlös eld.
(till Menelaos.)
O Menelaos, dig jag säger, och så gör också 615
Om dig min fiendskap, min slägtskap något är,
Så sätt dig ej emot hans död, mot gudarna,
Men tillåt, att han stenas må af medborgsmän;
I annat fall beträd ej nånsin Spartas jord!
Sen du allt detta hört, gudlösa vänner ej 620
Utkora, stötande rättsinnta från dig bort,
(till sina män,)
Nu bringen oss från denna borg, J tjenare!
ORESTES (till Tyndareus.)
Gå du, att utan afbrott detta tal från oss
Till denne gånge, för din ålderdom forskont!
(till Menelaos.)
Hvart, Menelaos, styr du kosan i begrundalag nu, 625
Dubbelt bekymmers dubbla vägar vandrande?
MENELAOS.
Derom ej bry dig! Grubblande uppå en sak,
Villrådig är jag, hvart jag borde vända mig.
ORESTES.
Ställ ej i verket nu din tanke, utan hör
Först mina ord, och sedan fatta ditt beslut. 630
MENELAOS.
Så tala! Du har rätt; ty tystnad bättre är
I vissa fall, än tal, i vissa — tal än tystnad.