MENELAOS.
Hell, gamle, dig, hvars äkta läger delte Zeus! 470
TYNDAREUS.
Hell äfven, Menelaos, dig, min anförvandt!
Ve! Bittert är, att menskan ej sin framtid vet!
Se ormen modermördarn, framför borgen der.
Hur kranka blixtar ljunga i hans blick, min pest!
Menelaos, talar du dock med den smittade? 475
MENELAOS.
Hvi så? Han är ju ättling af mig älsklig far.
TYNDAREUS.
Just han, som född af sådan far en sådan vardt?
MENELAOS.
Han föddes dock; och bör i nöden vårdad bli.