Sade gamle Wäinämöinen:
"O du Lempi-son den muntre,
Du bland mina vänner ypperst!
Gå att goda Sampo taga,
Bära bort det granna locket."
Det var muntre Lemminkäinen, —
Alltid redo och benägen
Att ett gifvet värf förrätta —
Sig beger att Sampo taga,
Bära bort det granna locket.
Fattar med sin famn om Sampo,
Stödjande sitt knä mot marken;
Får ej Sampo till att röras,
Kan ej rubba granna locket.
Finns en oxe god i Pohja
Ett behornadt djur i gården;
Oxens sidor äro starka,
Fasta kroppens alla lemmar
Och dess senor ganska sega.
Det är muntre Lemminkäinen,
Tar nu oxen ifrån betet,
Tar en plog från åker-renen,
Plöjer sedan Sampos rötter,
Granna lockets starka fängsel,
Med en hundrahornad oxe,
Med ett tusenhöfdadt villdjur.
Plöjer dem med eldbetts-plogen,
Med dess kopparsmidda billar,
Får så Sampo till att röras,
Får i lutning granna locket.
En var gamle Wäinämöinen,
Ilmarinen var den andre
Och den tredje Lemminkäinen,
Grepo med sin famn om Sampo,
Vände den i sina armar,
Släpade till vackra båten,
Lade så uti sin farkost.
Frågar smeden Ilmarinen:
"Hvart skall goda Sampo föras,
Hvart det granna locket forslas
Uti Wäinämöinens farkost?"
Sade gamle Wäinämöinen:
"Jag en liten jordfläck känner,
Vet utaf ett ringa ställe —
Icke betadt, icke slaget,
Ej besökt af männers klingor —
Vid den dimomhöljda udden,
På den skogbeväxta holmen;
Dit må goda Sampo föras,
Dit det granna locket bringas."
Derpå gamle Wäinämöinen
Styrde båten genom svallet
På det blåa hafvets yta,
Styrde öfver Pohja-hafvet.
Sade muntre Lemminkäinen:
"Du ej qväder Wäinämöinen,
Sjunger icke ädelborne,
Fast du goda Sampo vunnit,
Fast du gjort en lycklig resa."
Gamle trygge Wäinämöinen
Svarar yttrande med klokhet:
"Än för tidigt är att sjunga,
Bittida att glädje väcka,
Medan Pohjas portar synas
Och de onda gångjern glimma.
Först då är det tid att sjunga,
Då är glädjen på sitt ställe,
När vi egna dörrar skåda,
Egna portars rassel höra,
Borta bakom hundra fjärdar,
Sen i fem da'rs tid vi seglat."