ELEKTRA.
Ve mig! jag suckar, då jag, broder, skådar dig.
Vid grafven redan och framför de dödes bål
Ja, ve mig åter, vet när ögat blickar an
Ditt anlet' sista gången. Jag från sinnen är. 1020
ORESTES.
Vill du ej tyst, och lemnande all qvinnlig låt,
Uthärda domen? — Jemmerligt är det, men dock
Vi måste bära ödet, som oss förestår.