ELEKTRA.
Jag begynner min suckan, o Pelasgerland, | Stroph. 950
Och trycker hvita nageln uti kindren in, —
Blodigt olycksverk! —
Jag drabbar med slag det hufvud, som hemfallet är
Skuggornes fagra gudinna.
Thy juble Kyklopiska landet, 955
Öfver min hals sänkande bödelsjernet,
Vår slägts ofärd.
Sådan miskund, miskund man ger
Dödsoffren båda
För Hellas' fordne höfvitsmän. 960
Försvunnen är, försvunnen utaf Pelops' ätt | Motstr.
Hvarenda telning, och den fordna salighet,
Som fanns i stolt gemak.
Allt ödde gudarnes hat, och fiendtelig
Blodsdom, i hemmet fälld. 965
O ve, här skåden J, jordsöners
Mångtårige slägten och usle, hur mot förmodan
Ödets väg går!
En med den andra ofärd städs
Vexlar, i tidens längd; 970
Allt menniskolif sig hvilar på lösan grundt.
Gerna till den mellan himmel och
Jord sväfvande klippan jag ginge,
Hvilken deruppe i höjden
Hänger på gyllene kedjors 975
Länk, en klint från Olympen,
För att gråtande ropa an
Vår åltfader Tantalos,
Som aflade, aflade upphofsmännen
Till min ätt, 980
Som ofärd fick sig beskärd,
Då, vid fålars vingade jagt,
Uppstigen i fyrspannsvagn,
Pelops, på hafvets kust
Åkande, Myrtilos' kropp tilldöds 985
Vräkte i hafvets svall,
Invid Geraistos' hvitböljiga,
Brusande stränder,
Körande vagnen fram.
Hvadan åt mitt ättehus 990
Vardt mångsuckigt förderf.
Genom Maias son,
När guldullige lammets
Jertecken, det slema, det slema,
Föddes i hjordarna 995
Hos hästmästaren Atreus.
Dän vardt split; och Zeus bevingad!
Solvagn, ifrån väg mot vestra
Himlaranden förr beträd,
Nödgade att ändra kosan 1000
Mot enfålig Eos.
Ock sjutalig Peleias' bana
Föreskref han nytt skick,
Och vedergällde mord med mord,
I Thyestes' beryktade måltid, 1005
Samt falska Kretissan
Aeropas svekrådiga bädd.
Men sednast mig och min fader nu
Zeus hemsökt
Med mångplågiga hjertqval. 1010
KHOREN.
Se, der nalkas din broder oss.
Genom dödsdom till saken fälld,
Och den trognaste mannen Pylades,
Som broderligt stödjer Orestes'
Stapplande fot, 1015
Med vårdsamt steg biträdande.