— Ve mig! ropar Singoalla. Han skall 47 omtala allt i lägret. Min fader skall slå mig, männen förakta mig och kvinnorna håna mig!
— Nej, sade Erland, det skall icke ske.
— Nej, upprepade Singoalla, det bör icke ske, ty vi äro man och hustru.
— Kom, sade Erland, jag följer dig till lägret för att tala vid din fader. Då jag är vid din sida, har Singoalla intet att frukta.
— Min man, sade flickan.
— Min hustru! sade gossen, lyfte henne i sin famn, bar henne över bäcken och gick med henne in i skogen.
