| Patern. | |
| Mer har jag icke att förtälja. |
| Erland. | |
| Vad tror ni detta var? |
| Patern. | |
| Jag vet det ej. |
| Erland. | |
| Väl har jag även... och jag tänkte just | |
| i dag, när jag gick hit, att fråga eder | |
| erfarna tanke om... dock nej, jag vet ej, | |
| om jag berätta bör... |
| Patern. | |
| Berätta, Erland! |
| Erland. | |
| Nej... icke ännu. Först jag måste pröva, | |
| om vad jag sett och hört är värt förtäljas, | |
| om det helt enkelt var en jordisk syn, | |
| fast mindre vanlig, eller om den var | |
| från denna underjord, vars väsenden | |
| jag hittills fåfängt... | |
| Dock en annan gång | |
| skall jag måhända kunna säga mer. | |
| Ni eller ingen, fromme, vise fader, | |
| skall höra denna sägen ur min mun. | |
| God natt, min lärare! |
| Patern. | |
| Gud signe dig! | |
| Farväl och minns, att vandrarns bästa stav | |
| och sköld och lykta är en bön till Herren. | |
| (Erland går.) |
Andra scenen.
PATERN.