Hon gaf mig några nödvändiga upplysningar. Därefter slöt hon åter ögonen som om till och med denna ansträngning varit henne för mycket och sjönk tillbaka i sitt apatiska tillstånd.
— Du är bestämdt inte frisk, Agnes?
— Jo, det är jag, tyvärr.
— Tyvärr?
— Just så: tyvärr. Då jag får sådana här skof, önskar jag alltid att jag vore kroppsligt sjuk.
— Händer det då ofta?
— Hm —
Hon smålog sorgset.
— Jag trodde —
— Hvad trodde du?