"Hvad menar ni, fru Karell? Kommer jag att lyckas?"
"Man kan ju försöka."
"Ni småler. Det ger mig hopp. Åh, ni har inte hjerta att säga nej."
"Men hvarför? Jag frågar det ännu en gång. Inte kommer jag ändå att bidraga till någons nöje."
"Låt andra afgöra den saken," sade Lagander.
De stego upp från bordet. Nymark och Alma gingo ut på verandan.
"Kommer ni inte att bidraga till någons nöje?" frågade Nymark sakta, lutande sig ner emot Alma, som stödde sig på hans arm. "Säg hellre, att ni inte har nöje af någon. Ni, som inte bryr er om någon?"
Alma skrattade och tog sitt handarbete. De blefvo ensamma på verandan, ty John och Lagander gingo ned till löfsalen.
"Låt mig hålla härfvan åt er," bad Nymark, då Alma lindade den kring sin arm för att börja nysta.
Han drog fram en liten tältstol och satte sig framför Alma, så nära, att han nästan rörde vid hennes klädning. Hvarje gång en liten fnurra kom på härfvan, lutade han sig ännu närmare, men äfven hans minsta rörelse visade en aktningsfall och ödmjuk beundran.