Alma skakade på hufvudet.
"Tror ni verkligen, att det vore lyckligare så?"
"Det skulle åtminstone vara trefligare."
"Naturligtvis skulle då också ni anse det vara er rätt att förälska er i någon annan kvinna, så snart ni blott kunde få det infallet?"
"Min fru finge skylla sig sjelf, om det skulle inträffa. Hon skulle då inte riktigt ha bevakat sin fördel."
Alma såg på honom.
"Vet ni, jag är nästan litet rädd för er."
"Det är en utomordentlig ära för mig."
"Huru så?"
"Fruktan är bevis på svaghet."