"Nå, du vältrar ju nu sjelf skulden på mina axlar," sade John.
"Och för det andra, att jag inte har lust."
"Ni måtte alls inte intressera er för qvinnans frigörelse?" frågade
Nymark.
"Nej," smålog Alma. "Om det berodde på mig, skulle jag vilja inskränka äfven mannens frihet."
"Hvad säger du till det, John?" skämtade Nymark.
"Ingenting," svarade John leende och blåste lugn ut ett rökmoln ur munnen.
"Riktigt sant." fortfor Alma. "Sommarn här på landet är så utomordentligt angenäm just derför, att John ständigt är hemma. Här ha vi inte samhället eller fäderneslandet eller finskheten eller … någonting, som stör oss."
"Eller er mans vänner, tänkte ni säga," tillade Lagander.
"Så dum tänkte jag ändå inte vara."
"Ni är alltså svartsjuk på samhället och fäderneslandet," sade Nymark.
"Hvad menar John om det?"