Lecturo.
Första Sången.
v. 11-21. ODYSSEUS, mot hvilken POSEIDAON var högeligen
uppbraggt, qvarhölls på ön Ogygia, dit han
efter ett skeppsbrott anländt, af nymfen KALYPSO,
som förälskat sig i honom.
v. 22-62. Medan nu POSEIDAON gästade hos Aithioperna,
anhåller ATHENE, vid gudarnas rådplägning,
att ODYSSEUS måtte få återvända till sitt Ithaka,
som han så mycket saknar.
v. 63-305. Såsnart ZEUS dertill samtyckt, råder ATHENE,
att HERMES måtte ju förr desto hellre afsändas till
KALYPSO, med befallning att låta drotten resa hem.
Sjelf hastar hon till Ithaka och eggar, under
skepnaden af MENTES, de Taphiers Konung,
TELEMACHOS, att från palatset bortvisa sin
moders skamlösa friare, samt sjelf resa till
NESTOR och MENELAOS, för att söka underrättelse
om fadren.
v. 306-318. Härefter aflägsnar sig ATHENE.
v. 319-444. Sedan nu TELEMACHOS för de kalasande friarena
yttrat sin mening, och på EURYMACHOS' fråga:
med hvilken fremling han samtalt? gifvit till
svar, att det varit med MENTES, tillbringar han
natten bekymmerfull på sin kammare, i beråd att
följande dag verkställa gudinnans befallningar,
Andra Sången.
v. 1-79. Följande dag förkunnar TELEMACHOS, uti
folkförsamlingen, sin moders friare, att de
måste draga hädan.
v. 80-128. Derpå svarar ANTINOOS öfvermodigt.
v. 129-207. För TELEMACHOS, som derefter beklagar sig öfver
friarenas oförrätt, och allvarligen yrkar hvad
han yttrat, visa sig plötsligt tvenne örnar,
af hvilket järtecken HALITHERSES spår olycka åt
friarena; men EURYMACHOS skrattar åt spådomen,
och säger trotsigt att friarene alldeles icke
lemna huset, såframt icke PENELOPE antingen
af TELEMACHOS till sin fader ätersändes, eller ock
afgör med hvem af dem hon ärnar gifta sig.
v. 208-223. TELEMACHOS begär ett skepp för sin tillämnade resa.
v. 224-241. MENTOR förebrår Ithakesierna, att de ej ära
ODYSSEUS' minne.
v. 242-256. LEIOKRITOS far häftigt ut mot MENTOR.
v. 257-295. Sedan folkförsamlingen är upplöst, lofvar ATHENE,
under MENTORS skepnad, ett skepp ät TELEMACHOS,
och ber honom skaffa sig reskost.
v. 296-336. När derefter TELEMACHOS återvänder till de kalasande
friarena, mottages han med stickord.
v. 337-381. Bortgången från dessa, anmodar han EURYKLEIA,
att skaffa reskosten i ordning, och affordrar
henne en ed, att hon skall för hans moder dölja
den tilltänkta resan.
v. 382-434. Sedan Athene af Noemon fått ett skepp, ledsagar
hon, under MENTORS skepnad, till detsamma om
qvällen TELEMACHOS, och de afresa till Pylos,
utan PENELOPES vetskap.
Tredje Sången.
v. 1-68. Beledsagad af ATHENE, kommer TELEMACHOS
till Pylos, der NESTOR jemte sina söner håller på
som bäst att offra åt POSEIDAON; båda de resande
mottagas gästvänligen.
v. 69-101. Åt NESTOR, som sedan frågar, hvilka och hvadan de
fremmande äro, svarar TELEMACHOS, att han är
ODYSSEUS' son, samt reser för att höra tidender
om sin fader.
v. 102-198. Sedan NESTOR hållit ett låftal öfver ODYSSEUS,
berättar han huruledes Hellenerne, efter en
emellan AGAMEMNON och MENELAOS uppkommen oenighet,
på särskilda vägar, sökt sina hembygder, och att
han väl lyckligen hemkommit, men ej visste, hvad
som händt de andra, vidare än att PHILOKTETES och
IDOMENEUS likaledes funnit hemmet, och att den af
AIGISTHOS mördade AGAMEMNON blifvit hämnad af sin
son ORESTES.
v. 199-252. TELEMACHOS, uppmanad af NESTOR, att följa ORESTES'
exempel, anser sig ej kunna våga företaget, och
begär närmare underrättelser om AGAMEMNONS död.
v. 253-328. NESTOR gör honom till viljes, och råder honom att
resa till MENELAOS i Sparta.
v. 329-370. Mot aftonen ämna ATHENE och TELEMACHOS återvända
till galejan, men då NESTOR dertill nekar och bjuder
dem stanna qvar hos sig öfver natten, förebär gudinnan
en angelägen resa, och aflägsnar sig.
v. 371-394. NESTOR igenkänner henne.
v. 395-497. TELEMACHOS sofver med PEISISTRATOS; far dän följande
morgon, landvägen, i hans sällskap; hvilar öfver
natten i Pherai, och afreser tidigt vidare till
MENELAOS.
Fjerde Sången.
v. 1-67. TELEMACHOS och PEISISTRATOS mottagas gästfritt
af MENELAOS, hvilken som bäst firar sin sons
och sin dotters bröllop.
v. 68-154. Då MENELAOS råkat föra talet på ODYSSEUS, tränga
sig tårar fram ur TELEMACHOS' ögon. Emedan han
har svårt att dem dölja, misstänker MENELAOS
strax, hvem han är, och HELENA, som tillkommer,
påstår fremlingen vara fullkomligen lik ODYSSEUS.
v. 155-186. PEISISTRATOS säger, att hon alldeles icke misstager
sig, och vid ODYSSEUS minne och saknad utbrista
alla i gråt.
v. 187-264. PEISISTRATOS beder, att lykta gråten, på hvilken
HELENA, genom i bägrarna inkastade trollmedel,
gör fullkomligt slut, och berättar derjemte,
att hon igenkännt ODYSSEUS en gång vid tillfälle,
då han, såsom spejare, vågat sig in i Troia.
v. 265-289. MENELAOS omtalar händelsen vid trähästen.
v. 290-305. Derefter förfoga sig alla till sofrummen
v. 306-586. och följande dagen, ombedd af TELEMACHOS, att få
höra allt hvad MENELAOS visste om hans fader,
förtäljer denne, hvad PROTEUS i Egypten bebådat
om Hellenernes hemkomst, och om ODYSSEUS på
KALYPSOS ö,
v. 587-624. beder derjemte TELEMACHOS, att dröja qvar några
dagar, och erbjuder, på hans vägran, en gästskänk.
v. 625-674. Emellertid stämpla friarene försåt mot den
hemvändande TELEMACHOS.
v. 675-841. Deras plan upptäcker MEDON för PENELOPE, som
högeligen förskräckt beder ATHENE om hjelp,
och tröstas i en nattlig syn.
v. 842-847. Emellertid lägga sig friarene i försåt.
Femte Sången.