— Hade jag icke vetat att käre bror haft dem med sig, hade jag förtjent att rida på trähästen — sade mäster Haasenkampf skrattande och pekade på ett smalt vidjespö, som var fastsatt i en springa på bordet. — Nyss stod det der som en sprättbåge förbi din näsa och nu är det rakt som en herredräng på söndagen. — Men nu kunna vi börja!

Han upptog varsamt ur fickan en liten två tum lång menniskofigur af vax och stälde den framför sig på bordet samt påtände en veke, som framstack ur näsan på den samme. Derefter lade han penningarna i en degel, som han nedbäddade bland kolen i spiseln.

— Hör nu på hvad jag säger — hviskade han. — När den lille der är nedbrunnen, tänder jag elden i spiseln och sedan detta skett — han lade härvid ett ituviket pappersark samt en röd penna framför mäster Grijs — skall skriften affattas. På detta papper har nattugglan, utan att någon sett det, spottat tre skärtorsdagsnätter å rad, och denna penna har trollpackan Merkuria skurit af den hvite korpen.

Han gick bort till skåpet, som han uppläste. Sedan han försigtigt sett sig omkring, liksom för att öfvertyga sig om, att åldermannen icke följde honom, öppnade han dörren och kastade en hastig blick dit in. Ett djupt hål gapade emot honom. Det var tydligen nyss utbrutet, ty skåpet var till hälften fyldt med grus och sönderslagne stenar. Mäster Haasenkampf log belåtet.

— De äro qvar der inne allihop — hviskade han.

— Ja, förra natten arbetade de grufligt, för att komma ut — svarade åldermannen lika lågmäld. — Det hördes ända in till nådig grefvinnan, för si förstås. Men grefven var borta — tillade han med ett plirande ögonkast.

— Kan nog tänka det — sade Haasenkampf och plirade på samma sätt med ögonen. — Ty det ser nästan ut, som de varit nära att komma ut i verlden.

Den lille vaxmannen var nu till hälften nedbrunnen och stunden närmade sig, då den onde skulle frambesvärjas. Åldermannen sväfvade betydligt på målet. Det syntes tydligt, att han var allt annat än väl till mods. Det måste heller icke vara en sådan lapprisak att försvära sig med lif och blod åt den onde, äfven om man derför har utsigt att få 40,000 karoliner i utbyte mot 1,000 daler kopparmynt.

— Det går kanske icke i afton — återtog åldermannen oroligt. — Kunna vi icke uppskjuta det till nästa månad?

Qvartermästaren tömde innehållet af sin mugg.