KHOREN.
Der jag varsnar Menelaos, närmad till vår kongaborg
Skyndesamt: han visst förnummit hvad derinne föregår.
Skynden er derför att skjuta reglar strax för dörrarna,
Atreus' ättlingar derinne! Bjesse är den lycklige
Emot den som ofärd drabbat: såsom dig, Orestes nu. 1570
MENELAOS.
Jag kommit hit, förnimmande missdåd och våld
Af tvenne lejon; männer dem ej kallar jag.
Ty jag försporde, att min äkta hälft väl ej
Är mördad, men försvunnen dock, ur allas syn,
Ett lösligt prat förnimmande, som, illa skrämd, 1575
En viss androg hos mig; men modermördarens
Är detta verk: isanning vardt att skratta åt.
Man öppne huset! Tjenarne befaller jag
Instöta dörrn, att jag åtminstone min dotter må
Befria ur de blodbestänkte männers våld, 1580
Och att jag må min arma stackars maka få
Tillbaka, på hvars lik med egna händer se'n
Jag ärnar dräpa dem, som mördat min gemål.
ORESTES (på taket.)
Hör på du, kom med händren ej vid detta lås! —
Dig, Menelaos, menar jag, af fräckhet stinn, — 1585
Ty eljes sönderkrossar jag din hufvudskål
Med murken bit ur taket, fordom mästarverk.
För din enträgenhet är dörren stängd med bom,
Som nog dig hindra skall, att våldsamt tränga in.
MENELAOS.
Hvad är åfärde nu? jag skådar facklors sken, 1590
Och dessa män, på bergens tak förskansade,
Och svärdet hotande min egen dotters hals.
ORESTES.
Vill du mig spörja? eller vill du höra mig?