PHRYGIERN.
Ack, du sagt ett vackert ord!
ORESTES.
Dock vi vilje oss besinna.
PHRYGIERN.
Det var icke vackert sagdt.
ORESTES.
Dåre är du, om du menar, att jag blodar halsen din;
Ty du varken är en kvinna, eller räknas du bland män;
Men att du ej måtte höja nödrop, jag ur borgen kom,
Ty on Argos skri förnimmer, väckes det påstunden opp. 1545
Att med klingan Menelaos möta, jag allsicke räds;
Komme han, med blonda lockar öfver axeln prunkande!
Ty om han Argeier medför hit till denna kongaborg,
Helena att hämnas, om han icke mig förskona vill,
Samt min syster, och Pylades, som med mig utföre allt, 1550
Skall han skåda få sin dotters och sin makes tvenne lik.
KHOREN.
O ve, hvad olyckslott!
I nytt elände, nytt förskräckligt,
Genom Atreiderna störtad är vår kongeborg.