ELEKTRA.
Välan, nu lägger jag örat till dörrn!
Hvi dröjen J derinne, i godan ro
Att slakta offret? — — — hvi?
De mig ej höra; ack, olyckliga qvinna, jag!
Visst deras svärd, mot hennes fägring, mist sin egg. 1280
Ibland Argeierna kanske
Beväpnad man framstörtar,
Och hastar med undsättning
Till detta vårt palats. — — —
Gen bättre akt! — att blunda är ej tid; 1285
Men koxen hitåt somlige, och andre dit!
KHOREN.
Jag vandrar, och vandrar,
Och glor öfverallt.
HELENA (derinne.)
Ack, de Pelasgers Argos, hur nedrigt jag föröds!
ELEKTRA.
Nu hörden J? de lägga re'n vid mordet hand. 1290
Det qvidandet var Helenas: så gissar jag.
HALFKHOREN.
O Zeus', o Zeus' eviga makt.
Kom mina vänner ändtligen till bistånd!