ELEKTRA.
Orestes, hur beklaglig för din ungdoms lott,
Och bråda död! När du bör lefva, finns du ej!
ORESTES.
Vid gudarna, kringväf mig ej med modlöshet. 1030
Olyckors minne bringande till tårar hän!
ELEKTRA.
Vi måste dö: sin ofärd dock beklagar man; Ty alla menskor ha det arma lifvet kärt.
ORESTES.
Just denne dag är dödens dag: med snaran vi
Förödas, eller slipas svärd till vårt förderf. 1035
ELEKTRA.
Dräp mig, min broder, att ej bland Argeierna
Det gör en ann, till hån mot Agamemnons ätt!