KHOREN
Skynda derför, att Argeiers dom ej hinner fånga dig, 790
Foga, af din krämpa kraftlös, sida vid min sida tätt,
Att jag genast genon staden, föga för dess pöbel rädd,
Föga blyg, dig måtte bära. Hur kan jag mig te som vän,
Om i svåra olycksstunden jag dig ej mitt bistånd ger?
ORESTES.
Sådant är, att vänner ega, och ej anförvandter blott. 795 Ty en man, som, fastän främling, har med oss tillhopasmält. Bättre är till vän besitta än blodsfränder tusentals.
(Begge afträda)
KHOREN
Stor lycka och ära stor, | Stroph.
Som sig förhäfde i Hellas, och
Invid Simuntiska böljorna, 800
Har återigen för Atreiderna gått om;
Allt efter gamle kongahusets gamla sed,
Då tvisten om det gyllene lamm
Bland Tantaliderna stod,
Ohygglige gästbud gåfvos, och 805
Ädlaste söners slakt blef gjord.
Hvadan mord på mord, i vexlad
Blodsutgjutelse ej upphör
För de båda Atreider.
Bragd är obragd: att sin mors | Motstr. 810
Kropp med jernbeväpnad hand
Sarga, och ett blodbestänkt
Svärd mot solens strålar svänga upp.
Att illa göra, är stor gudlöshet,
Och illasinnte männers galenskap. 815
Vid dödens fruktan hon skrek,
Stackars dottren af Tyndareus:
"Son, du nidingsverk begår.
Dräpande din mor! — Se till,
Då du jäktar efter fadersgunst. 820
Att ej evig skam du får!
Hvad krämpa, jemmergråt och uselhet | Epod.
På jorden större är,
Än att med modersblod besöla sin hand?
Ack, föröfvande hvad gräsligt brott, 825
Af vansinne hemsöks,
Eumeniderna ett byte nu,
Välfvande de skygga ögonlock,
Den Agamemnoneiske son!
O, den usle, som sin egen mors 830
Barm, utur guldsydd korsett
Blottad, skådande, likväl
Stötte svärd i modershjertat,
För att hämnas fadermord!"
ELEKTRA (inträdande.)
J tärnor, har ur dessa salar störtat ut 835
Stackars Orestes, i gudskickadt raseri?