MENELAOS.
O du, Danaers jord, och folk i Argos' land,
Ack, viljen J med väpnad hand ej hjelpa mig?
Ty mannen der med våld utkräfver af vår stad, 1640
Att lefva, fast han skändligt ufgjöt modersblod.
APOLLON.
O Menelaos, hejda du din vredes fart!
Jag Pboibos, son af Leto, här tilltalar dig.
Men du, som svärdbeväpnad hotar dotter hans,
Orestes, äfven veta må hvad bud jag bär. 1645
Den Helena, som du att dräpa sinnad var,
Af vrede emot Menelaos full, — är fri:
Hon är det, som J skåden der i etherns rymd,
Den räddade, ock genom dig ej mördade.
Jag räddat henne, och ifrån ditt bödelssvärd 1650
Befriat, på befallning af vår fader Zeus.
Förty Zeus' dotter ju odödlig vara bör,
Samt, hos Kastor och Polydeukes; uti etherns rymd
Bisittarinna, hjelpa de sjöfarande.
En annan maka må du bringa i din borg, 1655
Emedan gudarne, för hennes dejlighet,
Hellener bragt i handgemäng och Phrygier,
Och dödar utsändt, att från jorden plåna bort
Det fräcka menskoslägtets öfverfulla tal.
Så är förhållandet med Helena; men du, 1660
Orestes, bör bege dig utom landets gräns,
Och bo uppå Parrhasisk mark i ett års tid.
Det stället heta skall, till minne af din flygt,
Bland Azaner och Arkader Oresteion.
Och, gången dädan till de Athenaiers stad, 1665
Utlofva böter för utgjutet modersblod
Inför de tre Erinnyer; men gudarne,
Rättsskiparne på Areskulla, rättrådigt straff
Pålägga dig, och målet der du vinna bör.
Och henne, som du hotar nu med svärdet så, 1670
Hermione, du äkta skall; Neoptolemos,
Som ärnar henne äkta, äktar henne ej.
Ty honom är beskärdt, att dö för Delphiskt svärd
När på Achilleus, fader hans, jag kräfver straff.
Åt Pylades din systers hand, som du bestämmt, 1675
Du gifva må; han vänta kan ett lyckligt lif.
I Argos låt Orestes, Menelaos, spiran ha;
Och dig till Spartas jord begif, och herrska der
I landet, du med henne fick, som tusen qval
Beredde dig, tilldess hon förde dig hit hem. 1680
Här inför staten allt tillrätta ställer jag,
Som honom tvang, att egen moder slå ihjäl.
ORESTES.
Orakelgud, i dina svar ej nånsin du
Bedrägelig har varit, men sannfärdig städs!
Mig kom den fruktan på, att, hörande en röst 1685
Från trollen, jag mig skulle tycka höra dig.
Men allt går bra, och jag hörsammar dina ord.
Se nu, från död befriar jag Hermione,
Och henne äktar, om sitt bifall fadren ger.
MENELAOS.
O Helena, Zeus' dotter, hell! jag prisar dig,
Invånarinna uti gudars sälla hem!
Åt dig, Orestes, ock min dotter lemnar jag,
På Phoibos' bud. — Välbördig sjelf, välbördig mö
Till äkta tag, och lycklig vare du, och jag!
APOLLON.
Nu vandren allesamman, dit jag bjuder er, 1695
Och trätan sliten!