KHOREN.
Till orätt ej; men rätt.
THEOKLYMENOS.
Du syns mig önska döden.
KHOREN.
Dräp! Din syster ej Du dräper med mitt bifall. Dö för husbondfolk, 1640 Är största ära för välfrejdad tjenare.
DIOSKURERNE.
Din vrede hejda, hvaraf du hänföres blindt, Theoklymenos, kong här i landet! Begge dig, Vi Dioskurer, mane, hvilka Leda sjelf Har födt samt Helena, som rymmt utur din borg. 1645 Du harmas öfver giftermål, ej ämnadt dig; Också ej gudatärnan, af Nereïs född, Dig kränker, systren Theonoe, som gudarnes Rättvisa bud, och egen fars, hörsammar blott. Ty ändatill den tidpunkt, som nu inne är, 1650 Åt Helena var förelaggdt, att bo hos dig; Men sedan Troias konsborg var ödelaggd, Och hennes namn bland gudarnes — ej längre mer. Uti sitt laga äktenskap hon stanna bör, Och resa hem, och med sin make sammanbo. 1655 Det blanka svärd, som systren heter, återhåll, Och anse henne häruti ha handlat rätt! Vår syster längesedan re'n vi hade frälst, Emedan Zeus försatte oss bland gudarne; Men ödet underlägsne voro vi ändock, 1660 Samt gudarna, som hade fattat slikt beslut. Dig detta säger jag, och manar syster min, Att maken följa. Tjenlig vind J skolen få; Och dine bröder, båda två, vi räddarne, Som rida invid sjön, till hemmet följe dig. 1665 Men när du vänder om, och lyktar lefnaden, Gudinna nämns du, och med Dioskurerna Gjutofer får, och gåfvor utaf jordens folk, Med oss tillhopa. Ty det så behagar Zeus. Den ort, dit Maias son från Sparta förde dig, 1670 När han från himlens rymder stal din skuggestalt, Att Paris dig ej nånsin skulle äkta få, — Jag menar den, som vakt, vid Akte sträckta ön — Skall framdels heta Helena bland dödliga, Emedan dig från hemmet stulen, hon tog mot. 1675 Åt vandringsmannen Menelaos gudarne Beskärt, att han skall bo uppå de Sällas ö: Förty odödlige, de hata ej välättad man, Men qvalen äro oftast lumpne karlars lott.
THEOKLYMENOS.
J söner utaf Leda och af Zeus, den fordna tvist 1680 om eder syster vill jag lemna nu derhän. Ej heller egen syster min jag dräpa må, Men hon kan gå i slottet, om det gudar täcks. Ock veten, att J ären ju samättade, Af samma blod med bästa syster, och försyntaste! 1685 Nu faren väl, för Helenas skull, den vettigstas! Hos alla qvinnor vettet icke innebor.