Hell dig, min faders minnesvård! vid borgens dörr 1165 Jag dig begrof, o Proteus, att dig här tilltala få, Ty alltid, då han vandrar ut, och kommer hem, Theoklymenos, din son, anropar, fader, dig. Nu derför hundarna och villebrådets nät I försteborgen bringen in, J tjenare! 1170 Jag många gånger redan bannat upp mig sjelf, För det vi ej med dödsstraff näpse nidingar. Och nu jag hört, att en Hellen helt uppenbart Till landet kommit, obemärkt af spejarne, Sjelf en spion kanske ock för att stjäla bort 1175 Min Helena; och han skall dödas, om han grips. O ve! Men, som det synes, allting redan undanjordt Jag finner; ty sin plats vid vården lemnande, Har Tyndaridskan seglat hän från detta land. Hollah! frånskjuten riglarna, och hästarna 1180 Från krubban lösen, och framdragen vagnarna, Att, för besvärets skull, ej stjälandes bortförs Ur denna bygd den qvinna, som jag håller kär. Men stilla! ty Jag skådar dem jag jaga tänkt, Närvarande i borgen, och ej flyktade. 1185 Säg, qvinna, hvi du klädt svart mantel dig uppå, Utbytande mot hvit? och hvi du lockarna Ifrån det stolta hufvudet med saxen klippt? Och hvi du fuktar kinderna med tårars dagg, Så gråtande? Af nattens dröm kanske bevekt, 1190 Du suckar; eller har du hemifrån försport Ett rykte, som ditt sinneslugn har ödelaggt?
HELENA.
Min herrskare! det namnet redan ger jag dig: Jag är förlorad; allt är slut, jag finns ej mer.
THEOKLYMENOS.
Hvad är åfärde? hvad olycka hände dig? 1195
HELENA.
Hur säga ut det? Menelaos dött! o ve!
THEOKLYMENOS.
Jag glädes icke åt ditt tal, som gör mig säll. Hur vet du detta? har Theonoe det sagt?