Ordnade till rodd de gamle,
Gamle ro och hufvun darra,
Glädjen sämjes ej med glädje.
Rodden sig till rodd ej fogar.
Ordnade till rodd de unga,
Ställde dem att åror sköta,
Unge ro och fingren knaka,
Glädjen sämjes ej med glädje,
Rodden sig till rodd ej fogar.
Sjelf nu smeden Ilmarinen
Tog sin plats på roddar-bänken,
Satte sig att åror sköta;
Nu med glädje glädjen sämjes
Och till rodd sig rodden fogar.
Rodde smeden Ilmarinen,
Rodde med de hårda fingrar;
Nu sig svänger trädstams-skeppet,
Furu-båtens bräder böjas,
Tofter skakas, åror knaka,
Årors skaft som hjerpar pipa,
Årors blad som orrar kuttra,
Fören susar liksom svanen,
Aktern skränar till likt korpen,
Såsom gäss rodd-hakar ljuda.
Sjelf den gamle Wäinämöinen
Styr sin farkost genom svallet
Vid den dimomhöljda udden,
Vid den skogbeväxta holmen.
Ahti bodde uppå holmen,
Kauko uti uddens krökning.
Han sitt usla läge sörjer,
Han sin ringa lott begråter,
Trånga boden honom grämer.
Kastade sin blick åt vester,
Vände hufvudet åt söder;
Ut åt fjerran ser den sköne,
Kämpen skådar öfver hafvet,
Långe mannen bortom molnen.
Ser en ganska liten molnsky,
Ser i skyn en vattendroppe,
Ser en liten sjö i droppen
Och på sjön en liten ökstock,
Varsnar litet folk i stocken,
Ser i båtens stam en hjelte,
Annan kämpe vid dess åror.
Sade muntre Lemminkäinen:
"Ej jag känner detta fartyg,
Känner ej den goda båten,
Som med rodd från Suomi kommer,
Drifs med årslag ifrån öster,
Har sitt styre vändt mot vester."
Nu han höjde upp sin stämma,
Hof ett mäktigt skri vid udden,
Sporde ropande bak kullen:
"Hvems är båten uppå vattnet,
Skeppet, som på böljan flyter?"
Männerna från båten tala,
Qvinnorna det gensvar gifva:
"Hvem är du, som står bak kullen,
Kämpe der i ödemarken,
Här du Skaparns båt ej känner,
Sjelfva Wäinö-gårdens farkost,
Känner icke båtens styrman,
Har om roddaren ej kunskap?"
Sade muntre Lemminkäinen:
"Redan styrmannen jag känner,
Känner roddaren i båten:
Gamle trygge Wäinämöinen
Sjelf vid båtens styre sitter,
Roddaren är Ilmarinen.
Hvart, J männer, gäller resan,
Hvart är kosan ställd, J hjeltar?"
Sade gamle Wäinämöinen:
"Rakt åt norr är kosan rigtad,
Gent emot de stora vågor,
Mot de skumbeklädda böljor
Fara vi att Sampo taga,
Att det granna locket hemta
Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
Ifrån kopparbergets gömmor."