Adorée brast ut i skratt:
— Det skall bli djäkligt skojigt, sade hon.
Caroline tog saken precis som jag väntat. Tösen fick stanna i symaskinsrummet medan jag, längst in i Carolines sängkammare, berättade hennes historia. När jag slutat, frågade Caroline:
— Du har alls inga förpliktelser mot flickan? Förstå mig rätt. Inga förpliktelser av något slag?
— Naturligtvis inte, svarade jag, det trodde jag du hade förstått. Men man kunde ju inte kasta ut människobarnet på gatan.
— Hm, genmälde Caroline skarpt, och det fick jag tolka som jag ville.
Sedan fördes Adorée Villanueva in.
— Detta är, presenterade jag, Adorée Villanueva, min skyddsling, och detta är tant Caroline. Du skall kalla denna dam tant Caroline, Adorée.