— Är Sirius där? frågade don Ramon.
Sirius var där.
— Var god och stäng dörren bakom er, herr Sirius, bad don Ramon, och meddela mig vad ni har uträttat.
— Men, tvekade sekreteraren och vände två av ondska och tillfredsställelse blänkande ögon mot fröken Villanueva. Han hatade henne, därför att hon var så vacker och därför att hon en gång ombord på Lorenzo skrattat åt färgen på hans hår.
— Gör som jag säger, uppmanade don Ramon. Vad ni har att meddela är ingen hemlighet. Rapporten rör ju för resten lika mycket señoritan som mig.
— Jag börjar alltså från början. Ni anmodade mig att söka upp en präst...
— En präst, avbröt Adorée förskräckt, vad skall ni med honom att göra?
— Fortsätt, herr Sirius! Ni skulle ta reda på en bra präst.
— Som var villig att utan långrandiga ceremonier befria er från ungkarlslivets obehag. Uppdraget hörde inte till de lättaste, herr markis, ty vi måste ju utgå ifrån att flickan kunde vägra att ge sitt samtycke i det... hm... avgörande ögonblicket...