— Hur är det med dina språkkunskaper? Kan du något annat språk än vårt lands?
— Si, señor, kom repliken morskt och rappt, si, señor, castillano.
Jag hajade till. På den punkten var Adorée alltså överlägsen sin beskyddare. Jag kan till husbehov treva mig fram i en spansk tidning med hjälp av latinet och franskan — men tala språket, nej, på det försöket skulle jag bryta tungan.
Vidare. Religion: kunskaper som en fjärdeklassist, och knappt det, matematik: de fyra räknesätten med hela tal, naturvetenskap: vad är det?, kemi och fysik: en huvudruskning.
— Nå, litteratur då?
— ??
— Böcker, menar jag. Vad har du läst för roliga böcker?
— Nu är du dum, Alberto mio, inte har jag läst några roliga böcker. Var skulle jag ha fått dem ifrån?
Alltså litterär analfabet. Kanske var det bäst så, under förhandenvarande omständigheter. Vem vet vad en modern roman — eller ändå mer en åttitalsroman — skulle haft för effekt på detta underligt inrättade hjärnskrin!