— Men antag, att det finns en extra magnet i haveristen.
— En magnet?
Tom klev fram till bordet med stora steg. Ur sin rymliga innerficka i kavajen drog han fram ett avlångt, rätt tungt föremål, som han lät falla på bordsskivan. Vid första ögonkastet såg det ut som en advokatportfölj i miniatyr.
— Känner ni igen den där, sir?
Herr Grenander blev röd i ansiktet av sinnesrörelse. Han grep föremålet med heta fingrar, vände på det, granskade låset, synade sömmarna.
— Tom. Detta är Adorées handväska.
Orden kommo så fort att stavelserna snubblade över varandra.
— Alldeles min tanke om saken, sir.
— Var har du hittat den?
— I vår, ursäkta, i er chokladbruna bil.