ELEKTRA.
Ja, hvarför eljes skulle man väl skria så? 1330
Kom med ditin, och dela bön med vännerna,
Gör knäfall för din mor, den öfverlyckliga,
Att Menelaos ej må se oss mördade.
Men du, som fostrats i min moders armar upp,
Vår ofärd lindra, och mot oss barmhertig var! 1335
Kom nu med mig till vigtigt värf! Jag går förut;
Ty du får oss all räddnings ende utväg är.
HERMIONE.
Nåväl jag drisigt träder med min fot ditin!
Och räddens, hvad på mig beror!