ELEKTRA.
Välan, nu lägger jag örat till dörrn!
Hvi dröjen J derinne, i godan ro
Att slakta offret? — — — hvi?
De mig ej höra; ack, olyckliga qvinna, jag!
Visst deras svärd, mot hennes fägring, mist sin egg. 1280
Ibland Argeierna kanske
Beväpnad man framstörtar,
Och hastar med undsättning
Till detta vårt palats. — — —
Gen bättre akt! — att blunda är ej tid; 1285
Men koxen hitåt somlige, och andre dit!
KHOREN.
Jag vandrar, och vandrar,
Och glor öfverallt.
HELENA (derinne.)
Ack, de Pelasgers Argos, hur nedrigt jag föröds!