ELEKTRA.
Jag menar hon är slottet ganska nära nu;
Ty sjelfva tiden sammanstämmer deruti.
ORESTES.
Rätt så! men, syster Elektra, qvarstanna du 1215
Framför vår boning, och gif akt på jungfruns steg!
Och vakta, att ej någon, förrän mordet skett,
En bundsförvandt måhända, eller fadrens bror,
Må in i huset träda; utan gif du ljud,
Och bulta uppå dörren, eller skrik ditin. 1220
Vi mellertid gå in, och till den sista strid
Vi båda väpne våra händer med ett svärd,
Min Pylades! Ty du rill dela mödorna.
Ack, fader, som den svarta nattens hus bebor,
Din son Orestes kallar dig till bundsförvandt 1225
I nödens stund; ty för din skull jag lider slikt
Helt oförskylldt, och är utaf din bror förrådd.
Fast rätt jag gjort. Hans maka nu jag fånga vill,
Och slå ihjäl: i sådant värf mitt bistånd var!